Werbung
Verfügbare Sprachen
Verfügbare Sprachen
NO
reagens 2
3
Varning
H317 Kan orsaka allergisk hudreaktion. H341 Misstänks kunna orsaka genetiska defekter.
H412 Skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer.
P101 Ha förpackningen eller etiketten till hands om du måste söka läkarvård. P102 Förvaras
oåtkomligt för barn. P280 Använd skyddshandskar/skyddskläder/ögonskydd/ansiktsskydd.
P301 + P310 VID FÖRTÄRING: Kontakta genast GIFTINFORMATIONSCENTRALEN/läkare.
Farobestämmande komponent för etikettering: m-fenylendiamindihydroklorid.
Silikat Test-Set SiO
Speciell användning:
JBL Silikat Test-Set SiO
inom området 0,2– > 6 mg/l. Ett kompensationsförfarande som utvecklats av JBL kan ge exakta och tillförlitliga
mätresultat, även om vattnet är en aning färgat som det är exempelvis vid torvfiltrering eller sjukdomsbehandling.
Störningar som kan uppstå om det finns fosfat i vattenprovet kan uteslutas genom att tillsätta reagens 2 med
viss tidsförskjutning.
Varför bör man testa silikatvärdet?
Kisel (silicium) är ett av de vanligaste ämnena i jordskorpan. När silikatbergarter förvittrar löser sig kiseln i yt-
vattnet och grundvattnet i form av silikater. Halterna av upplöst silikat i kranvattnet är därför olika stora allt efter
hur bergarten är beskaffad i regionen. Halter upp till 40 mg/l kan finnas i kranvattnet, sällan till och med mer.
Silikater är ogiftiga och det finns inga gränsvärden i Livsmedelsverkets dricksvattenförordning.
I akvariet och i trädgårdsdammen är kisel viktigt som näringsämne för kiselalger (diatoméer), vissa vattenväxter
(t.ex. hornsärv/Ceratophyllum) samt för kiselsvampar och en del andra ryggradslösa djur (evertebrater). Det
första som uppkommer och utvecklas i ett nystartat akvarium är kiselalger i form av bruna beläggningar. Dessa
beläggningar försvinner långsamt när akvariet är inkört och konkurrensen från andra alger och mikroorganismer
blivit tillräckligt stark. Samtidigt reduceras silikathalten i vattnet avsevärt. Emellertid dyker dessa kiselalgbelägg-
ningar ofta upp igen efter delvattenbyten eftersom det då tillförs silikater på nytt, framför allt i saltvatten . Därför
bör man helst använda osmosvatten när man fyller och gör delvattenbyten i saltvattenakvarier.
Vi rekommenderar följande värden:
I sötvatten och i trädgårdsdammen kring 1 mg/l, upp till 2 mg/l kan tolereras.
I saltvatten maximalt 1 mg/l.
Åtgärder vid problem med för hög silikathalt:
• Kontrollera silikathalten i vattnet som används.
• Använd silikatfattigt vatten för delvattenbytena (omvänd osmos, t.ex. JBL Osmose 120).
• Filtrera med en silikatadsorberare (JBL SilikatEx).
Testa så här:
1. Spola igenom båda provrören flera gånger med vattnet som ska undersökas.
2. Fyll båda provrören med vardera 10 ml provvätska med hjälp av den bifogade sprutan.
3. Tillsätt reagenserna till ett av de båda provrören på följande sätt:
a) Tillsätt 10 droppar reagens 1, skaka lätt och låt stå i 3 minuter.
b) Tillsätt 10 droppar reagens 2, skaka lätt och låt stå i 3 minuter.
c) a) Tillsätt en liten sked reagens 3 (dvs. den bifogade doseringsskedens smala ända), förslut med locket
och skaka tills reagensen har löst sig. Låt stå i 3 minuter.
4. Ställ båda provrören i vattenprovbehållaren: provröret med reagenstillsats i behållarens släta del och provröret
med obehandlad provvätska (blindprov) i behållarens skårade del.
5. Håll vattenprovbehållaren med de båda provrören på så vis att behållarens skårade del pekar mot värdena
2
används för att mäta och regelbundet kontrollera silikathalten i söt- och saltvatten
2
229
SE
Werbung
